Blogga ar ju jobbigt ju...

Ja, just det...

Aven fast man inte inser det sa ar det faktiskt ganska jobbigt att blogga. Det ar ju en sak att bara sitta ned och skriva allt som flyter in i ens miljoskadade hjarna (speciellt nar man sitter vid ett engelsk tangentbord utan a, a och o)

En liten tanke:
Vi fick hem en liten lapp i brevladan for ett par dagar sedan. Det var ifran en familj vars son ar i desperat behov av en ny njure. Med tanke pa langden pa donationskoerna sa ar det osakert om han overlever tillrackligt lange. Lappen gallde att forsoka hitta en frivillig donator, ingen ekonomisk kompensation utan det hela handlade endast om att hitta nagon vanlig manniska som osjalviskt skulle donera en njure for att deras son skulle overleva.

Detta fick mig att fundera, vad skulle handa om folk helt plotsligt borjade ga och donera njurar och andra organ. Uppenbarligen endast organ som man kan donera och overleva...det ar ju dumt att springa runt och donera sin lever eller liknande.

Men seriost...att leva med bara en njure ar ju inget markvardigt...och med tanke pa att man pa samma gang hjalper en annan manniska till ett battre liv...eller i vissa fall till att behalla sitt liv.

Ar det nagot som ar helt omojligt...ar det naivt att tro att manniskor faktiskt kan tanka sig att utfora en sadan garning. Familjen som gatt runt och delat ut lappar i brevladan har uppenbarligen natt slutet av sitt lilla rep. Myndigheterna har antagligen gjort 'allt de kunnat' utan resultat. Desperationen leder till att man gar ut och ber folk vara generosa med en del av sin egen kropp...

Skall men se det pa ett cyniskt satt kan man ju ocksa fundera pa om de verkligen har utforskat alla mojligheter och vantat tillrackligt lange...fast da ar man ju cynisk...

Nagot att fundera pa...vad skulle man gora om man sjalv var i samma situation...